Tomas motion

From Carls wiki

Ja, nu är motionen inlämnad, nu kan vi bara invänta byråkratins beredning av frågan. Under tiden får vi försöka påverka olika riksdagsledamöter och partier att tycka att motionen är bra! Tack alla som bidragit så långt!--Tomas 15:45, 15 Oct 2005 (CEST)

Det är dags!

Kommentera nu! i slutet av veckan måste vi presentera en text för våra riksdagskontakter, om vi ska kunna lämna in en motion i år. Jag har gjort smärre förändringa i texten coh om ingen säger något annat tycker jag nu att de är ok. --Tomas 16:18, 28 Sep 2005 (CEST)

Jag tycker det ser bra ut. Är det något mer som måste göras för att texten ska kunna skickas in? — Carl 17:43, 1 Oct 2005 (CEST)

Nej, faktum är att jag var tvungen att skicka den till Gustav Fridolin i Fredags. Hoppas han gör som han lovat och lämnar in den. Nu kan vi bara hålla tummarna. ( Ni som har andra kontakter kan naturligtvis vända er till dem också) --Tomas 19:41, 3 Oct 2005 (CEST)

Var det till miljöpartiet den skulle skickas? Eller till regeringen? Jag har redan glömt. — Carl 15:57, 9 Aug 2005 (CEST)

Det är en riksdagsmotion om den obligatoriska (för skolor) möjligheten att välja (för elever) esperanto som språkval i skolan. Miljöpartiet har ett kongressbeslut på att vi ska tycka det, men hittills har ingenting gjorts, pga bristade entusiasm i riksdagsgruppen. (för få ska hinna för mycket). Däremot har Gustav Fridolin lovat att lämna in en motion om esperantovnätverket skriver en. Som jag ser det finns ingen anledning att inte bjuda in fler esperantister att hjälpa till med motionen. Därför den här sidan. Hänger ni med? — Tomas 19:22, 16 Aug 2005 (CEST)

Jag hänger med. Vad behöver göras? En lista eller nåt vore bra, så att man vet med vad man kan hjälpa till. — Carl 18:30, 19 Aug 2005 (CEST)

Ingen annan verkar ha kommenterat. vad tycker du om texten Carl? Jag har lagt ut den i Esperantonätverkets mapp också idag, se om någon säger nått. Själv ska jag ta mej en djuptitt på onsdag. Vad tycker du om frågan vem som ska lämna in? --Tomas 17:28, 12 Sep 2005 (CEST)

Efter en snabb genomläsning så kan jag konstatera att jag ställer upp helt på utbildningsargumenten och i viss mån även argumenten om språklig mångfald. Jag har för lite förstahandserfarenhet av det senare, men om det funkar för såna grejer så är det ju toppen. Jag tror visserligen att kulturell födelse och migration är omöjlig att hindra, men om man kan hjälpa folk att behålla ett språk så är ju det bra. — Carl 18:01, 12 Sep 2005 (CEST)

EU är ett kapitel i sig. Översättningar är en stor utgift, ja. Men Europa-politiker som inte känner till eo resonerar nog som Cees Bremmer i det här avsnittet av Parlamento (5:08). "We stick to a broad application of the principle of multi-lingualism. Because we think it important that the ordinary citizens of Europe can understand our work in their own languagees. For many Europeans, ... Brussels, Strassbourg, Luxembourg is far away. It will be much farther away if they cannot speak what we do in their own, proper language." — Carl 18:01, 12 Sep 2005 (CEST)

Att ta Ungern som argument på lyckad esperantoundervisning är också lite lustigt. När jag var i Ungern fick jag höra att så många väljer esperanto som tillvalsspråk för att de måste välja ett språk, inte är intresserade och har fått veta att de kan komma billigt undan genom att lära sig esperanto. Fast det kanske inte gör något, det är ju ett imponerande exempel i alla fall. — Carl 18:01, 12 Sep 2005 (CEST)

Vad behöver göras?

1. Ta reda på när riksdagens allmänna motionstid (= vår deadline) går ut.

Jag har nu tagit reda på att den allmänna motionsdtiden sträcker sej från 13 sept till 5 oktober. Innan dess måste motionen alltså vara inlämnad.--Tomas 15:33, 31 Aug 2005 (CEST)

1. Skriva motionstext.
2. Kontakta riksdagsledamot/möter som ska lämna in motionen.

ang punkt 3: Jag kan kontakta Gustav Fridolin, som tidigare lovat lämna in motionen. Frågan är om vi känner någon annan, kanske i något annat parti, som också vill stå bakom. Förresten, jag kom på att Lotta Hedström, fd språkrör och nu i riksdagen gillar esperanto, även om hon inte pratar det, hon vill såkert skriva under också. --Tomas 12:34, 28 Aug 2005 (CEST)

ang punkt 2: Folke Wedlin, som skrivit en lärobok i Esperanto, har skrivit följande utkast, vi kanske kan utgå från det och redigera:

Jag är lite fundersam över texten i slutet. Den slutar abrupt med vi anser att... Vad är det vi vill att den enskilde riksdagsledamoten ska göra? Vad kan Sverige vinna på detta ekonomiskt? Hur ska man kunna genomföra det vi vill, ekonomiskt och organisatioriskt (tex genom en nätkurs för gymnasiet, då det förmodligen inte finns lärare nog till att erbjuda detta på varje gymnaiseskola med behöriga lärare).

I övrigt tycker jag texten är bra, om än lite överdrivet positiv i vissa aspekter (hur kan vi garantera att esperanto inte blir dödsstöten för mindre språk inom eu när det visar sig att man kan spara ofantiliga summor genom att inte översätta annat än på särskild begäran, och vad har vi egentligen för täckning för att esperantostudier gör elever mer benägna att lära andra språk?) Jag skulle gärna vilja se fler hänvisningar till esperanto på nätet och till undersökningar som styrker det vi påstår. Jag ser en fara i att låta lite för mycket som ett väckelsemöte. Å andra sidan kan man ju fila på sådana saker till nästa år då vi skickar in det igen, och nästa och nästa ;)

Nedan har jag ändrat lite och både enligt vad jag själv tycker och vad Ho skrev i sitt svar till seju-membroj. --Lo 12:50, 15 Sep 2005 (CEST)

Utkast till Riksdagsmotion

Om esperanto i skolan

Allmänt

Esperanto skapades för mer än hundra år sedan. Genom krig och fred har det sedan dess varit ett brospråk mellan människor och kulturer – ett språk att mötas på som jämlikar. Under detta dryga sekel har esperanto hunnit bevisa att det verkligen fungerar. Esperanto är lättare att lära sig än etniska språk, och samtidigt har språket uttrycksmöjligheter som andra språk saknar. Det är mycket lätt att bilda nya ord på esperanto, och dessa ord kan förstås av var och en som bekantat sig med språket, även om man aldrig mött ordet förut. Esperanto används idag till i stort sett allt som skapas på andra språk: skönlitteratur (såväl prosa som poesi och dramatik), facklitteratur, tidskrifter, musiktexter, filmer, radioprogram, på Internet, och så vidare. Internet har inneburit ett uppsving för Esperanto, vilket visar att språket är väl lämpat för vår globala tidsålder med dess snabba tekniska utveckling och världsomspännande kommunikationsvägar. Runt om i världen kan man tydligt märka ett ökat intresse för esperanto, många esperantotalare finns i Brasilien, Kina, Ryssland och Västafrika, och inte minst bland företrädare för världens ursprungsbefolkningar och bland talare av små, ofta utrotningshotade språk.

Särskilda aspekter

Esperanto är konstruerat för att vara lätt att lära sig. Man kan alltid veta hur ett ord uttalas när man ser det skrivet, och tvärtom. Språksystemet, d.v.s. grammatiken, präglas av en harmonisk avvägning mellan kraven på enkelhet å den ena sidan och exakthet å den andra. Allt detta gör att man kan tillägna sig esperanto på avsevärt kortare tid och med betydligt mindre ansträngning än de etniska språken. Efter ett års esperantostudier kan svenska sistaårsgymnasister uttrycka lika mycket på esperanto som de kan på engelska.

Eftersom man så snabbt förvärvar praktiskt användbara språkkunskaper när man läser esperanto, upplever den studerande också en känsla av tillfredsställelse och studieglädje: språk blir ”roligt”. Till detta kommer att esperanto som konstruerat språk är fullkomligt regelbundet; därigenom utvecklar den som studerar esperanto en blick för hur språk generellt är byggda. Det stimulerar inlärningen av språk i allmänhet, vilket är oerhört värdefullt sett mot bakgrunden av att många elever i skolan upplever språk som något svårt och ”jobbigt”. Esperanto utgör på så vis ett utmärkt stöd för hela språksektorn inom skolan.

Esperanto vill alltså stödja, inte döda andra språk. I världen idag dör språk med en förfärande hastighet, därför att de stora kolonialspråken, trots kolonialväldenas avveckling, breder ut sig på de mindre språkens bekostnad. Många föraktar sitt eget modersmål och föredrar att använda något av högstatusspråken istället. Man är i allmänhet väl medveten om vikten av biologisk mångfald, men att den kulturella mångfalden i världen är lika hotad idag nämns ytterst sällan i den allmänna debatten. Esperanto skapades redan från första början för att vara ett neutralt kommunikationsmedium mellan de etniska språken. Som internationellt brospråk skulle esperanto kunna bli ett effektivt medel i kampen för de olika kulturernas överlevnad i en globaliserad värld.

Inom Europeiska Unionen talas allt intensivare om hur den officiella jämställdheten mellan de olika språken skall kunna fås att fungera i praktiken. Principen inom EU-institutionerna är ju, att man skall tolka resp. översätta från alla språk till alla språk. Ju större EU blir, desto svårare blir det givetvis att upprätthålla denna princip. I det vardagliga arbetet tycks engelskan och franska vara på väg att ta över. Tjänstemän och parlamentariker inom EU som inser att denna utveckling innebär ett hot mot det ideal som Unionens principer i detta avseende representerar, det vill säga att man måste slå vakt om den kulturella rikedom som alla Europas språk tillsammans är bärare av, dessa personer pekar nu på möjligheten att använda esperanto som ett s.k. pivotspråk. Enligt denna modell skulle anföranden och dokument översättas till och från esperanto istället för från varje enskilt språk till varje enskilt språk.

Även inom FN diskuteras från och till problemet med kostnader för översättningar och det uppenbart ojämlika förutsättningarna människor från olika länder har att verka inom FN-systemet. Förutom den praktiska och kulturellt viktiga principiella vinst som det skulle innebära att använda esperanto i EU och eller/FN, skulle den också medföra stora kostnadsbesparingar.

Av det ovan sagda framgår klart att det vore en stor fördel om esperanto fick bli en naturlig del av skolans utbud. Esperanto är redan idag ett skolämne i Sverige, nämligen som individuellt val på vissa gymnasier; där så är fallet, har kurserna tillkommit på initiativ av enskilda lärare. I andra länder är esperanto betydligt vanligare på skolschemat; i synnerhet gäller detta Litauen och Ungern, där esperanto är tredje största främmande språk på gymnasiet. Esperanto är dessutom universitetsämne i inte så få länder, däribland Sverige (Umeå Universitet).

Om esperanto skulle bli ett populärt språkval i skolan (och erfarenheter från andra länder pekar på att det skulle kunna bli så), kommer det naturligtvis att dröja en tid innan alla skolar kan ordna esperantolärare, ungefär på samma sätt som vissa skolor idag inte kan ordna lärare i spanska. Vad som är speciellt med esperanto är de större möjligheterna för elever att själva lära sej språket på distans eller via internet, p g a den regelbundna strukturen och uttalsreglerna.

Förslag till riksdagsbeslut:

• Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att esperanto på sikt ska kunna väljas som språkval i alla skolar på högstadiet och gymnasiet.
• Riksdagen begär att regeringen tillser att organisera kurser i esperanto-undervisning för språklärare i grundskola och gymnasium.
• Riksdagen begär att regeringen tillser att organisera en nät-kurs i esperanto för högstadiet och gymnasieskolan.
• Riksdagen begär att regeringen tillser att ta fram en esperanto-version av den europeiska språkportföljen - http://www.fba.uu.se/portfolio/

(att-satser formulerade av Tomas Q Nilsson, främst utifrån Håkan) (jag kollade på hur motioner till riksdagen ska vara skrivna. det låter väldigt byråkratiskt ex: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att de centralt reglerade kraven på fördjupning i ett huvudämne om 60 poäng för kandidatexamen och 80 poäng för magisterexamen ska finnas kvar.)

Jag vet inte om jag tycker det är så viktigt med de jämförande riktlinjerna, men om någon propsar på det har jag inget direkt emot det. Det om nätkursen tycker jag borde stå i texten, tilsammans med nåt om att internet har varit viktigt för esperantos uppsving bland unga, efterson dt går att lära sej själv, hyfsat enkelt. har ingen bra formulering.

snart är det ju oktober, så vi måste nog presentera motionen för någon i riksdagen snart. Hade folk förslag på riksdagsledamöter som den kunde presenteras för? --Tomas 19:24, 23 Sep 2005 (CEST)

Alt1 (av Håkan Lundberg): Därför anser vi att en grupp av lingvister, gymnasielärare och esperantister bör bildas som under 2006 och 2007 kan:

• organisera esperanto-kurser för språklärare på gymnasiet;
• skapa en nätkurs i esperanto för gymnasielever;
• ta fram en esperanto-version av den europeiska språkportföljen - http://www.fba.uu.se/portfolio/ ;
• utarbeta riktlinjer för hur jämförande studier av språkinlärning kan utföras på gymnasiet och sen använda dessa för att jämföra hur snabbt och bra elever lär sig exempelvis tyska, spanska, franska och esperanto.