Svar till lernu-studenter

From Carls wiki

Jump to: navigation, search

Ibland svarar jag med stor entusiasm och långa utläggningar på frågor som studenter på lernu! ställer. Här samlar jag dessa svar.

Contents

Räkna

> Hej jag är en kille som just kommit med på hemsidan och bara lärt mej lite
> grann. men jag skulle vilja lära mej räkna på esperanto också och jag har
> inte hittat något ställe där man kan lära sig det. vet du något ställe på
> denna sajt som tar upp detta.

Vad roligt att du frågar. Jag är själv inte så bekant med lernu!s sidor, så jag kan inte svara på om det finns information om tal och räknande. Min gissning är att det gör det, men jag vet inte var. Kanske att någon annan kan svara på det.

Det jag kan göra är dock att ge dig lite hänvisningar till andra ställen där informationen finns:

Det är nästan enklare att visa ett exempel på hur man konstruerar tal, än att förklara det steg för steg: 583 blir "kvincent okdek tri", till exempel. Vill man göra om grundtalen till ordningstal så lägger man till ett "-a": det som på svenska heter 583:e blir alltså på esperanto 583-a eller "kvincent-okdek-tria" (notera bindestrecken).

Så går det till. Helt regelbundet; inga undantag (till exempel har inte 12 ett eget ord som i svenskan, utan heter bara "dek du", som man skulle kunna gissa). Skriv gärna igen om du har ytterligare frågor.

// Carl

Anna lade sedan till följande:

Du frågade om en sida på Lernu med räkneorden och kanske har hittat den redan, men här är en länk i alla fall: http://sv.lernu.net/lernado/gramatiko/konciza/kalkulvortoj.php

Skillnaden mellan tiu/tio och ghi

> De demonstrativa korrelativen har jag lite svårt att skilja ifrån pronoment
> "den/det". Finns det något knep för att skilja dessa från varandra?

Hej, din förvirring beror på att skillnaden är lite luddig på svenska. Det är lättare att beskriva skillnaden om man jämför med andra språk... Men det är inte helt nödvändigt, man kommer långt bara genom att beskriva skillnaden och ge exempel. Jag gör både och, så får du se vilken förklaring som hjälper mest.

  • Engelska: använder "this" och "that" för de demonstrativa pronomina, och "it" för det neutrala personliga.
  • Franska: "celui"/"celle(s)"/"ceŭ" (med flera) för de demonstrativa och "il" eller "elle" för personliga pronomina.
  • Tyska: "diese" och "jene" för de demonstrativa pronomina och "das" för det neutrala personliga.
  • Svenska: "denna"/"den här"/"den" och "detta"/"det här"/"det" för de demonstrativa och "den", "det" för de personliga pronomina.
  • Esperanto: "tiu"/"tiu chi" som demonstrativa och "ghi" som personligt pronomen.

Ok, så den grammatiska förklaringen: "ghi" är när man pratar om en sak (eller ett barn eller djur etc vars kön inte är viktigt eller känt).

Mi havas katon. Ghi loghas en eta skatolo.

Man har alltså redan introducerat katten och nu säger man "ghi" istället för kattens namn eller "la kato".

"tiu" är demonstrativt, alltså för att peka ut någonting.

Mi havas sesdek kvar katojn. Tiu tie loghas en eta skatolo.

Det handlar alltså ofta om ett urval, och man pekar på något särskilt. Ovan pekar jag ut en av mina sextiofyra katter.

Notera alltså att följande två omkastade exempel låter fel:

Mi havas katon. *Tiu loghas en eta skatolo.
Mi havas sesdek kvar katojn. *Ghi loghas en eta skatolo.

Felet med den första meningen blir så att säga att man pekar ut samma katt två gånger i konversationen. Felet med den andra meningen är att man först pratar om sextiofyra katter och sedan om "den", vad nu det kan vara.

Hoppas det hjälper,
// Carl

Ordförråd

> Jag vill väldigt gärna utvidga mitt esperantiska ordförråd och jag känner
> att Lernus La Vortaro ofta inte räcker till. Har ni nåra tips på några mer
> utförligare svenska-esperanto/esperanto-svenska ordböcker på nätet
> och/eller i litteraturen?

På nätet: jag gillar "Reta Vortaro" för de tillfällen då man antingen har ett esperantoord som man undrar över, eller anar vad ordet kan vara på esperanto.

http://www.reta-vortaro.de/revo/

Den klassiska sv-eo/eo-sv-ordboken antar jag är Ebbe Vilborgs. Den ska nog inte vara så svår att få tag på heller. Sök på "Ebbe Vilborg ordbok".

Min favorit, som jag alltid rekommenderar till alla, är "Comprehensive English-Esperanto Dictionary" av Peter Benson, som visserligen bara är eng-eo, men som innehåller det mesta man behöver för vardagsbruk. Den, kompletterad med fackordlistor för vissa områden, och Reta Vortaro är allt jag behöver.

Slutligen, inget går upp mot att träffa andra esperantotalande. Studietakten behäftad med detta slår det mesta man kan komma upp i genom självstudier, åtminstone under de första åren.

Lycka till!

// Carl

Do

> Jag har problem med ordet "do". Vad har "do" för betydelse egentligen?

Mycket bra fråga...

Kolla in Reta Vortaros definitioner:

http://www.reta-vortaro.de/revo/art/do.html

Alltså, "do" markerar:

  1. logisk konsekvens: "do, ni konsentas" -- "då är vi alltså överens"
  2. förvåning: "kie do li estas?" -- "var är han då?"
  3. manande: "venu do" -- "kom då!"

Alltså precis som svenskans "då", fast minus den vanliga betydelsen "vid den tiden"/"allt annat än nu".

Det är ett sånt där litet utfyllnadsord som både betyder någonting och ingenting -- man lägger in "do" när det låter bra, och när man vet att lyssnaren kommer att förstå vad man menar med det. http://eo.lernu.net/grafikajhoj/mienoj/rideto.gif Huvudregeln är att ingen av de ovanstående betydelserna kan användas om man inte delar någon redan kommunicerad information med lyssnaren: man kan inte uttrycka en konsekvens, förvåning eller manande med någon som man just inleder ett samtal med.

Jag brukar säga "do" som en egen fras ibland när jag inte har något bättre att säga. Typ "Jahapp."

Bonus-betydelse: kan också ibland betyda "bokstaven d", som i "a bo co ĉo do...". http://eo.lernu.net/grafikajhoj/mienoj/rideto.gif

Vänligen,
// Carl

> Tack för hjälpen! Mycket klarare.. Bara en fråga... Kan "do" betyda "så"
> också? Exempel: "Så, vad säger du?" eller "Så du vill inte ha?"

Ja, det tycker jag går in under första betydelsen ovan. "Do, kion ni respondas?" resp. "Ĉu vi do ne volas?" Dvs man använder "do" för att leda vidare från det som just sades till det man säger.

Skillnaden mellan tio och tiu

> Kan ni förklara för mig, lite mer specificerat, skillnaden mellan
> korrelativen som slutar på "-o" och de som slutar på "-u"? Ge mig gärna
> flera exempel.

Hm. Vi begränsar oss till skillnaden mellan "kio" och "kiu", eftersom de andra är parallella och kan listas ut från dessa.

Jätteförenklat svar: "kio"="vad", "kiu"="vilken/vem".

Något längre svar: för mig som talare av språket känns det som att "kio" väldigt sällan handlar om konkreta saker, utan mer om sakförhållanden, frågor, åsikter och viljor. Exempel:

A.
"Tio ja bonas." "Det (sakförhållandet) är ju bra."
B.
"Kio okazas?" "Vad (för sak) händer?"
C.
"Kion vi volas demandi?" "Vad vill du fråga?"
D.
"Pri kio vi pensas/cerbumas?" "Vad tänker/funderar du på?"
E.
"Kion vi volas?" "Vad vill du?"

http://www.reta-vortaro.de/revo/art/kio.html

Man kan byta ut mot "kiu" i alla ovanstående fall, men det då börjar istället handla om individer eller konkreta föremål.

A'
"Tiu ja bonas." "Den där är ju bra."
B'
"Kiu okazas?" "Vilken (t.ex. festival) äger rum?"
C'
"Kiun vi volas demandi?"="Al kiu vi volas demandi?" "Vem vill du fråga?"
D'
"Pri kiu vi pensas/cerbumas?" "Vem tänker/funderar du på?"
E'
"Kiun vi volas?" "Vilken (t.ex. prinsessa) vill du ha?"

(Notera att i (C') hände en rolig grej. Det heter "demandi al iu"="fråga någon", men om detta "al" saknas och det istället finns ett ackusativ (t.ex. "kiun") så tar denna över rollen som indirekt objekt. En liten bonusfeature hos esperanto.)

(Notera även i (E') att "volas" kan betyda antingen "vill" eller "vill ha", precis som engelskans "want".)

Jämför nu detta med "kiu". Att "kiu" både kan betyda "vem" och "vilken" är förresten mer en egenskap hos svenskan än hos esperanto, för "vem" kan tolkas som "vilken (person)" om man vill. Esperanto gör helt enkelt inte så stor skillnad, och vad som menas framgår av sammanhanget.

F
"Kiu venis?" "Vem kom?"
G
"Kiu kato estas via?" "Vilken katt är din?"
H
"Pri kiu libro vi parolas?" "Vilken bok pratar du om?"

http://www.reta-vortaro.de/revo/art/kiu.html

Lägg märke till att man använder "kiu" även för djur och liknande, som i (G). Man skulle kunna säga

F'. "Kio venis?" "Vad kom?"

men då blir det inte en individ som kom, utan en abstrakt sak, kanske en tidsanda eller ett förnyat hopp. Man kan däremot inte använda "kio" i (G) eller (H), för bara "kiu" har betydelsen "vilken".

// Carl

Ordrötter

> Tack Carl för att du hjälper mig med mina
> studier i Esperanto.

http://eo.lernu.net/grafikajhoj/mienoj/rideto.gif

> Jag skrev: Mi sxatokupo estas meti - vilket
> jag hade tillverkat utifrån ordet metiisto =
> hantverkare. Jag försökte göra ett verb av
> detta...Kanske skulle jag ha skrivit: Mia
> sxatokupo estas metio.

Ahaa... Ja, då kan jag förstå bättre vad du ville säga.

Ja, "metio" eller kanske för extra tydlighet "metiado" skulle nog funka. Anledningen till att "meti" inte funkar verkar du redan ha listat ut, men det kan kanske vara värt att ge den hela förklaringen i alla fall:

Alla substantiv, adjektiv och de allra flesta adverben består av en eller flera ordrötter och sedan "-o", "-a" respektive "-e". (Till substantiven och adjektiven tillkommer även eventuella böjningsändelser "-j" och "-n".) När ord sätts samman trillar ofta den där ändelsen bort.

Ordet "metiisto" består alltså av "meti-" + "-ist-" + "-o". Ordet "meti" däremot, som ser väldigt likt ut, består av en annan rot "met-" + "-i", där "-i" då är infinitivändelsen för verb.

Man fixar det hela genom att lägga till någon lämplig ändelse på "meti-": antingen "meti-" + "-o" (hantverk), eller "meti-" + "-i" (att hantverka), eller "meti-" + "-ad-" + "-o" (hantverkande).

// Carl

Ackusativändelsen

> Observera att jag fortfarande inte känner mig säker på när man
> ska använda ändelsen, (-n)i meningarna. Kan du förklara det för mig?

Javisst. För det första tar det ett bra tag innan man känner sig säker på -n-ändelsen. Det är bara naturligt, eftersom vi inte behöver bry oss om något liknande i svenskan (eller engelskan, för den delen). Det är inte så svårt, bara svårt att komma ihåg.

Esperanto har fri ordföljd.

Mi vidas vin.
Mi vin vidas.
Vin vidas mi.
Vin mi vidas.
Vidas mi vin.
Vidas vin mi.

Alla ovan betyder "jag ser dig". (Alla fem utom den första låter lite poetiska, men de är helt korrekta.) För att det ska funka med fri ordföljd måste man skilja i meningen på den som ser ("mi") och den som blir sedd ("vi"). Det är dessa två funktioner som brukar kallas för subjekt respektive objekt i en sats. Någon/något som utför en handling, och någon/något som är "målet" för handlingen. Så här:

 subjekt ---verb---> objekt (-n)

(Bilden vill inte visa ordningen, som ju är fri, bara relationen mellan saker.)

Fler exempel:

Ni ŝatas hundojn. — Vi gillar hundar.
Kion vi faras? — Vad gör du?
Nenion. — Inget. (Som svar på t.ex. "vad gör du?" underförstått "(mi faras) nenion")
Nenio superas bieron. — Inget slår en öl.

Ok — det är grundanvändandet av -n. När man just har lärt sig det så är man ofta frestad att överanvända -n till satser med "estas" och "igxas", bara för att man har lärt sig att det ska finnas ett -n någonstans. Men "estas" och "igxas" funkar inte så. De funkar så här:

 subjekt ===verb=== pf (inget -n)

Exempel:

Mi estas knabo. — Jag är en pojke.
Vi fariĝis budhisto. — Du blev buddhist.
Sxi iĝis ruĝkolora. — Hon blev rödfärgad.

Ett annat ställe där folk överanvänder -n-ändelsen är satser där inget objekt finns. Således heter det "Kio okazas?" ("Vad händer?"), inte *"Kion okazas?", eftersom "kio" är subjektet i meningen. På samma sätt heter det "vento blovas" ("en vind blåser") och "intereso troviĝas" ("intresse finns"), bägge utan -n.

Se upp med långa meningar med omvänd ordföljd. :)

TiuN libroN kiu kuŝas sur la dekstra flanko de via lito mi multe ŝatas.

Bryter man ner det så är den enda viktiga relationen den här:

 mi ---ŝatas---> tiun libron

Och då ser man varför det ska vara -n på de orden.

Hoppas att den här förklaringen hjälpte, åtminstone en bit. Som du kanske ser så är det en och samma enkla princip (-n på objektet) som man använder hela tiden. Jag lovar att du kommer att he fler frågor om det här, för det tar en stund att vänja sig vid. :) Men fråga gärna mer i så fall.