From Carls wiki
Hämtade dels från Kjellgren, dels från mina personliga anteckningar.
Zhou
1100–221 f Kr.
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Jī | | | Zhou-kungarnas familjenamn.
|
| Kǒng fǔzǐ | 551–479 | Filosof | "Konfucius". Hans lärjungar i sjunde led skrev analekterna.
|
| Lǎo zǐ | | Filosof | Skrev Tao te ching. Grundade Taoismen.
|
| Sūn Zǐ | 544–496 f Kr | Författare | Skrev "The art of war".
|
| Hán Fēi zǐ | 280–233 f Kr | | Viktig förespråkare för legalismen.
|
| Lǐ Sī | 280?–208 f Kr | Minister | Utarbetade lilla stämpelstilen/sigillstilen.
|
Qin
221–206 f Kr
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Qín shǐ huáng | 259–210 f Kr | Kejsare | Första kejsaren i Qin. Besteg tronen vid 13 års ålder. Lät bygga ihop de murar som man hade börjat på under Zhou, en ståtlig grav och ett stort palats. Standardiserade i princip allt som gick att standardisera.
|
Han
206 f Kr–220 e Kr
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Wéndì | 202-157 f Kr | Kejsare | "Kejsar Wen". Under honom inleddes det kejserliga examinationsväsendet.
|
| Dǒng Zhòngshū | 179–104 fKr | Konfucian | "Han-dynastins Konfucius".
|
| Liú Xiàng | 77–6 f Kr | Skolar | Sammanställde boken "De krigande staterna" om slutet av Zhou-dynastin. Därav den periodens namn.
|
De tre kungadömena
220–280
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Cáo Cāo | 155–220 | Politiker, general, poet | "När man säger Cao Cao så kommer Cao Cao" är den kinesiskspråkiga motsvarigheten till "När man talar om trollen..."
|
| Zhūgé Liàng | 181–234 | Statsminister | Påstås ha varit Kinas mest intelligente man genom tiderna.
|
| Wáng Bì | 226–249 | Daoist | Grundade den Mörka skolan inom daoismen.
|
| Sīmǎ Yán | 236–290 | General | Från Wei. Tog över Shu.
|
Jin
265–420
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Nestorius | 382?–451 | Ärkebiskop i Konstantinopel | Företrädde en heresi som medförde att hans anhängare blev förföljda och dödade.
|
Södra och norra dynastierna
420–589
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Bodhidarma | ?–528 | Indisk mystiker | Sägs ha fört chanbuddhismen till Kina. Mediterade framför en bergvegg i nio år. Skar av sig ögonlocken.
|
Sui
581–618
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
Tang
618–907
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Lǐ Yuān | 566–635 | Militärguvernör | Slog ned en östturkisk invasion. Det gick så bra att han fortsatte sitt segertåg och störstade Sui.
|
| Lǐ Shìmín | 599–649 | Kejsare | Li Yuans näst äldste son. "Undanröjde" sina bröder så att han själv blev kejsare.
|
| Srongtsan Gampo | 604–650 | Kung | Förste kung i Tibet. Tang-kejsaren skickade en av sina döttrar, Wencheng, till honom.
|
| Lǐ Bái | 701–762 | Poet |
|
| Ān lùshān | 703–757 | Militärguvernör | Ledde ett uppror 755. Lade hela östra Kina under sig, samt hann utropa dynastin Dà Yān innan kejserliga trupper med hjälp av uiguriska legoknektar stoppade honom.
|
| Huáng Cháo | ?–884 | Rebelledare | Intog staden Guangzhou.
|
Song, Jin och Liao
- Song
- 960–1279
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Lǐ Qīngzhào | 1085–1155? | Poet | Hennes diktkonst anses utgöra en av ci-poesins höjdpunkter.
|
| Wáng ānshí | 1021–1086 | Ekonom, guvernör | Började reda upp rikets åderlåtna ekonomi och allmänt dåliga tillstånd. Försöket genomfördes aldrig fullt ut.
|
Mongolerna och Yuan
- Yuan
- 1271–1368
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Djingis Khan | 1162?–1227 | Khan | Erövrade Jin och sedan en massa småriken. Ägnade sig åt psykologisk krigföring. Lär ha sagt att det besta livet erbjöd var att ha ihjäl fiender, sova med deras fruar och döttrar och sedan rida deras hästar.
|
Ming
1368–1644
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Luó Guànzhōng | 1330–1400 | Författare | Skrev Romanser från De tre kungadömena och kanske också Berättelser från träskmarkerna
|
| Timur Lenk | 1336–1406 | Imperiebyggare | Hans död ska ha minskat kinesernas rädsla för anfall västerifrån.
|
| Lǐ Zìchéng | 1606–1645 | Rebell | Ledde ett bondeuppror mot Beijing.
|
| Zhū Yóujiǎn | 1611–1644 | Kejsare | Siste Minghärskaren. Hängde sig på kolberget efter bondeupproret.
|
Qing
1644–1911.
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Kāngxī-kejsaren | 1654-1722 | Kejsare | Lät återigen införliva Tibet och Mongoliet. Och Taiwan.
|
| Qiánlóng-kejsaren | 1711–1799 | Kejsare | Lät erövra nuvarande Xinjiang, vilket satte Kina på toppen av sin geografiska utsträckning. Tilltagande korruption under senare delen av dennes styre visade dock också att dynastin hade börjat sin bana utför.
|
| Lín Zéxú | 1785–1850 | Ämbetsman | Eldade upp en massa opium, vilket britterna tog som en utmärkt förevändning att förklara krig.
|
| Hóng Xiùquán | 1814–1864 | Upprorsledare | Misslyckad student. Trodde att han var Jesu yngre broder. Utropade sig till Himmelsk konung.
|
| Cíxǐ | 1833–1908 | Änkekejsarinna | Även känd som Yehonala. Motsatte sig reformer i största allmänhet, och den nominellt regerande kejsaren sattes i husarrest.
|
| Kāng Yǒuwéi | 1858–1927 | Rådgivare | En av de ansvariga för 100-dagarsreformen. Bodde ett tag i Sverige i landsflykt.
|
| Guāngxù-kejsaren | 1871–1908 | Nominellt kejsare | Blev satt i husarrest efter reformerna.
|
| Johan Gunnar Andersson | 1874–1960 | Geolog, arkeolog | "Kina-Gunnar"
|
| Gāo Běnhàn | 1889–1978 | Sinolog | Den svenska sinologins portalgestalt
|
| "Henry" Pǔyí | 1906–1967 | Siste Qingkejsaren | Marionetthärskare i Manchuriet efter Japans erövring.
|
Senare än så
| Namn | Tid | Verksamhetsområde | Kommentarer
|
| Sūn Yìxiān (Yat-sen) | 1866–1925 | Rebelledare | Ansåg att en revolution var lösningen på Kinas bekymmer. Var med och bildade det nationella förbundet Kinas förenade pakt, som sedan blev KMT. Blev Republiken Kinas förste interrimspresident.
|
| Lǔ Xùn | 1881–1936 | Författare | Hans ofta satiriska skildringar av svagheter i det kinesiska samhället är fortfarande flitigt lästa och uppskattade.
|
| Máo Zédōng | 1893–1976 | Bibliotikarie, politiskt aktiv | Var gift tre gånger. Lär ha dansat tedansen i en grotta i Jiangxi.
|
