Kinesiska A:Realia

From Carls wiki

Jump to: navigation, search

Icke renskrivna anteckningar från de första realiaföreläsningarna i Kinesiska A.

Jag gör inte anspråk på att ha tagit kompletta anteckningar på något vis; utgå från endast detta material på egen risk. ;)

(Det finns även en separat lista med historiska personer.)

Jag har aldrig tidigare tyckt att historia var ett särskilt upphetsande ämne, men den första realialektionen var fängslande, med små guldklimpar av konstig kinesisk politik. Jag återberättar de mest minnesvärda sakerna.

  • Kinesiska regeringen har generellt en tendens att lösa trassel med minoriteter genom att ta en godtycklig provins och definiera alla i den provinsen som tillhörande den problematiska minoriteten. Eftersom folk i provinsen generellt är ganska nöjda, så slutar minoriteten att vara besvärlig med den nya definitionen. Den gamla minoriteten blir en meta-minoritet och märks inte längre. Såna små knep kan man använda när mängden människor i landet inte är en begränsande faktor.
  • Det finns en massa kinesisk lagstiftning om allt extra självstyre som ges till autonoma provinser. Det är sedan bara en liten partipolitisk detalj att den lagstiftningen inte följs.
  • Ett skriftsystem utvecklades 1955 som sattes på kinesiska sedlar enligt lagbeslut, och sedan ganska omgående avskaffades på grund av att man behövde använda flera skrivmaskiner för att producera bokstäverna, som var en kombination av latinska, kyrilliska och IPA-alfabetet. Det var synd att det avskaffades tycker jag, för det ser vackert ut. På sedlarna är bokstäverna höga och stiliga, och de små IPA-snablarna på n-en är ju urgulliga.
http://www.omniglot.com/writing/zhuang.htm
http://abecedaria.blogspot.com/2005/11/zhuang.html
http://tinyurl.com/mcvbr
  • Ryssland ville ha en landsgräns mot Kina (förutom den borta i Sibirien) så att de kunde ha bättre koll på dem. Vad de gjorde (eftersom de är Ryssland) var att deklarera en triangulär bit av Kazakstan som sin. Vips, så hade de en liten landsgräns mellan Kazakstan och Mongoliet.
http://tinyurl.com/nqev9
  • Relationerna mellan Kina och Indien är spända. Båda länderna hävdar att de har tagit bitar av land av varandra -- det går inte att dra objektiva landsgränser i det området. Kineserna byggde en gång en motorväg en bit in på indisk mark -- indierna gör sällan gränskontroller, och kineserna bygger motorväg så fort. Indierna blev inte glada.
  • Miao-folket i Laos rekryterades kollektivt vid något tillfälle av CIA för att spionera på kommunister. När detta uppdagades blev de dömda till döden allihop, och många fick fly till USA, där de numera bor.
  • Det finns en kinesisk lag som säger att Kina _måste_ anfalla Taiwan om detta någon gång i framtiden blir självständigt. Denna lag är tydligen ett sätt att stadfästa policy.

Ok, här börjar själva den historiska genomgången, någorlunda kronologiskt.

  • Zhou-dynastin. Den består av två perioder, västra Zhou och östra Zhou, vilket har att göra med att man gillade (och gillar) att flytta huvudstaden ibland.
  • Östra Zhou består av två subperioder, åtskilda ungefär av Konfucius död. Den första subperioden heter "vår-och-höstperioden", efter en tidig historiebok med samma namn om denna period. Den andra subperioden heter "de stridande staternas subperiod". Hela östra-Zhou-perioden utmärks av mycket filosoferande ("De hundra tankeskolorna") och feodalism, fast den termen är tydligen en approximation till vad som pågick i Kina enligt Wikipedia.
  • Det hände att kejsare blev avbytta, men det hände i princip aldrig att efteråt försökte ta tillbaka tronen. Detta beror på en föreställning de hade om "himmelens mandat", nån form av stafettpinne-abstraktion som man inte kan ha två gånger.
  • Pekingmänniskan var inte tekniskt sett en individ tillhörande arten Homo sapiens, utan en något mer avlägsen hominid släkting.
  • Det fanns någon by i kinesisk fornhistoria som man hävdar hade uppfunnit en ursprunglig form av kommunism. Folk ägde inte saker utan allt tillhörde alla. Man har dock hittat bomärken på vissa av föremålen från den perioden, vilket komplicerar teorin något.
  • Det är en känslig fråga vilka som får räknas som Han-kineser och inte. Det har också historiska rötter, förstås, och omdebatteras livligt ibland. Kinesiska staten vill givetvis att så många som möjligt ska ha härstammat från Han.
  • Från och med 800-talet f.Kr. kan man datera händelser i historien mot kända astronomiska fenomen. (Hurra för naturvetenskap!) Konfucius höll på med datering av gamla kejsare och liknande, men det är ingen som tror på hans datum eftersom han friserade sanningen på andra punkter för egna syften.
  • Orakelben. Nån historia om sinologer på 1800-talet som var i en affär och erbjöds köpa "drakben" med roliga tecken på. Sinologerna blev alldeles till sig när de upptäckte att tecknen var från en period _innan_ de äldsta kända skrivsystemen. De ville ha reda på av köpmannen var han hade fått tag på drakbenen, men denne ville inte säga av konkurrensskäl. Någon högre instans blev inkopplad, och arkeologi bedrevs på platsen. Man hittade många fler drakben, som egentligen var sköldpaddsskal och skulderblad av oxar.
  • Dessa användes i spådomssyfte mot slutet av Shang-perioden (som är den första historiskt belgda perioden i Kinas historia, och den som föregick Zhou). Man bedrev spådom på ett mycket empiriskt sätt, och skrev hur det hade gått med spådomarna på benen. Allt detta finns bevarat. "Kejsaren frågade om det skulle bli regn den dagen. Oraklet sade regn. Det blev också regn den dagen. Senare frågade kejsaren igen om det skulle bli regn en viss annan dag. Oraklet sade regn. Det blev också regn den dagen."
  • Mot slutet av Shang handlade orakelfrågorna mer och mer om den allt starkare och mer hotfulla grannregionen Zhou. Man fruktade att denna skulle anfalla Shang, och var lite orolig över hur det skulle gå. Sedan upphör fyndigheterna av orakelben plötsligt. Man verkar inte ha ägnat sig åt sådant under Zhou.
  • Zhou hade som sagt två epoker, varav den andra har två subepoker, blablabla... läste i Cambridges "History of China" att det förmodligen var de ökade stridigheterna som låg till grund för den ökade intellektualismen. Småhärskarna behövde goda råd och omgav sig med smarta människor, som fick debattera mot varandra och resonera logiskt. Detta främjade områden som retorik och deduktivt tänkande i landet. Det står så här: "The ruthlessness of the competition among the regional powers, although uniformly lamented, nevertheless served to foster social, technological, and economic advances." Man började även skriva ned grejer på andra material än sköldpadda.
  • Konfucius, 551-479 f.Kr. -- vars lärjungar i femte led sammanställde allt han sagt på ett möte. Kännetecknande för mötet verkar ha varit att det bestod av en "kom på alla grejer snubben sa och skriv ned dem i den ordning vi kommer på dem"-fas, och sedan gick man väl och tog en långlunch eller nånting. Till alla kinesiska skolbarns förtret fanns det alltså aldrig en "ordna upp, strukturera och få det att åtminstone verka internkonsistent"-fas någonstans.
  • Laozi, 500-talet f.Kr. -- men man tror att någon skrev boken så sent som på 900-talet f.Kr. Jag har starka persionliga band till boken, har en vacker version hemma, och tycker allmänt om Laozis personliga historia, så som den allmänt berättas som myt. Han red bort mot väster på en vattenbuffel, för han hade blivit trött på människorna och deras ränker, och han hade redan läst allt i det kejserliga biblioteket som han bossade över under sin yrkesbana. Jag känner igen mig och sympatiserar på alla plan, upp till och inklusive vattenbuffeln.
  • Konfucius citat är väldigt levande även i det moderna språket. Jag har tyvärr inga exempel.
  • Historiker är inte ense någonstans om vad Konfucius skrev. Han skrev alla klassikerna. Nej, han skrev bara Sångernas bok. Nej, den är mycket äldre än så, han redigerade den dock. Nej, Konfucius rörde aldrig en penna, han hatade böcker. Konfucius skrev fotnoterna i Förändringarnas bok. Nej, det var någon helt annan. Men Konfucius var snäll och gillade fläktar i alla fall. Det är alla rörande överens om.
  • Efter Konfucius: Mengzi, Mencius. Kanske mest känd för sina samtal med Kung Chuei av Liang. Att berätta om de samtalen är som att dra en vits, fast man nickar allvarligt i slutet istället för att skratta. Kungen frågade Mencius: "Eftersom du inte tycker att tusen fjärdingsväg är för långt att åka, så antar jag att du har något att säga mig om hur jag ska öka nyttam i riket?" Mencius svarade: "Varför talar du om nytta? Jag erbjuder dig bara mänsklighet och etik. Om du tänker på rikets nytta så kommer dina ämbetsmän att tänka på sin klans nytta, eliten och kreti och pleti kommer att tänka på sin egen nytta, överordnade och underordnade kommer att kämpa om egennyttan, och landet kommer att förfalla i kaos."
  • 1B på sidan om samtalen fick vi också återberättad. Den gick ut på att de som springer 50 steg bort inte är mindre dåliga än de som springer 100 steg bort i en viktig strid. Lika fånigt som det är av 50-stegarna att håna 100-stegarna, lika fånigt är det av en människa som är 50% perfekt att håna någon som är mindre perfekt. Lite "kasta första stenen" över det argumentet, faktiskt.
  • Både Konfucius och Mencius pratar om de fem lydnadsförhållandena. Dessa är mellan
härskare ↔ undersåte
adel ↔ ofrälse
far ↔ son
man ↔ hustru
storebror ↔ lillebror
Även om förhållandena definitivt indikerar en kulturellt betingad stark/svag-relation, så är det viktigt i sammanhanget att lydnadsförhållandena är dubbelriktade och innebär uppoffringar från båda hållen.
  • Zhuangzi, en till av mina favoriter. Fisk-koanen är en känd koan som han ska ha givit upphov till. Sen har vi fjärilsdrömmen också. Jag länkar till alltihopa snarare än att försöka redogöra för det. Sålla, sålla!
  • I samband med Lord Shang... jag har bara skrivit "Lord Shang" här, följt av "legalismen", som om kopplingen mellan dem skulle vara uppenbar. Sedan har jag gjort tecknen för "Mittens rike", och skrivit uttalet "Zhong1guo2", bredvid. Antar att det också knyter in i det hela på något sätt. Kanske var det vid den här tiden man började kalla regionen så. Kung Zheng, 247 f.Kr., enade Kina under Qin 221 f.Kr. Vissa historiker hävdar att ordet "Kina" kommer från "Qin". Legalismen blev statsfilosofi. Det som räknades var krigarna.
  • Detta ledde till kritik från de som var vana vid ett mer öppet klimat. Jag kan se det framför mig, i form av en Berglin-serie av någon anledning. En filosof som tittar upp och säger, "Men, hallå! Ska vi ha legalism nu plötsligt? Vad är det för kommitté av ärthjärnor som har beslutat det?"
  • Staten slog till mycket hårt mot kverulanterna. Massgrav av 460 konfucianer.
  • Mao kommenterade en gång detta: "460, vad är det? Jag lyckades med 46 000." (Dock ej i en och samma grav, då.)
  • Standardisering av skriften. Lilla stämpelstilen. Standardisering av vägarnas bredd och vagnarnas bredd.
  • Han-dynastin. Konfucianismen infördes, men med starka legalistiska inslag.
  • "yuezhi -- ett mycket intressant folk" har jag skrivit sen. Det var förmodligen det enda jag uppfattade av vad föreläsaren sade, för det var sent på fredagen och min uppmärksamhet vandrade. Men sedan kom den bästa meningen på hela veckan, trots att jag inte uppfattade vilka det var som hade krigat eller vem som vann över vem:
"Man lät enligt traditionen tillverka en vinskål av den besegrade härskarens kranium."



Jag fortsätter nu att redogöra för anteckningarna. Följande realiaanteckningar kommer från ett separat blad en dag när jag hade glömt mitt anteckningsblock på kontoret. Jag har dessutom glömt att datummärka dem. Men det verkar stämma att de hör hemma här; jag vill minnas att vi var framme vid Han-perioden.

  • Västra Han-epoken. Huvudexporter: siden och rabarber. Rabarbern var en viktig magmedicin i det romerska väldet; man malde ned och åt denna -- och kineserna var kloka nog att inte skicka med, öh, frön (hjälp, jag kan inte tillräckligt med botanik!) så att romarna skulle kunna odla rabarbern själva. Känns lite som dagens patentsystem på något sätt.
  • Inte bara varor spreds längs sidenvägen, utan även religioner. Buddhismen. Buddha och Konfucius var ungefär samtida. 
buddhism
 |
 +-- mahāyāna -- da4cheng2
 |   ("alla ska med")
 |
 +-- hīnayāna -- xia3sheng4
     ("uppnå nirvāna genom meditation. bara
       en liten del av folket kunde bli
       munkar och göra detta.")
Samsāra
det eviga kretsloppet av lidande
Karma
en form av religiös orsak och verkan
Buddha, Siddhartha, Gautama, Śākya-muni
Bodhisattva
väldigt upplysta människor som stannar kvar och hjälper till
  • Examinationer. Meritokrati. Men examina var oerhört svåra och krävde 20 års studier. Så det blev ändå bara rika familjer som fick positionerna. Det räckte dock inte att vara rik; man måste klara examen också.
  • Qin — den lilla perioden mellan Zhou och Han — var en kort men viktig övergångsepok. Den slopade adeln, devalverade valutan och införde statliga mål. Jag har i anteckningarna uppmanat mig själv att kolla mer i Källgren om detta.
  • År 11 eller 12 — jag ser inte vad jag har skrivit i anteckningarna — brast Gula flodens fördämningar, vilket tolkades som att himmelens mandat (den där stafettpinnen) hade flyttats.
  • Lülin — gröna-skogen-upproret. Den kinesiska översättningen av Ronja Rövardotter ("Qiangdao de nü'er", China Times, 1995) har översatt Rövardotter med detta ord för Gröna skogen, vilket alltså har positiva konnotationer.
  • Skattetrycket ökade -> folket gjorde uppror -> Han-dynastin splittrades. Lång period av splittring (typ mellan Han och Sui). 
Perioder av splittring
 |
 +-- De tre kungadömena (Wei, Shu, Wu)
 |   Det rådde krig mellan dessa tre riken
 |
 +-- Norra och södra dynastierna
  • Den första perioden, "De tre kungadömena", är ofta föremål för historiska romaner och TV-serier. SAnguo Yanyi verkar vara en historiker som skrev om denna period.
  • Under Wei levde general Cao Cao, som är känd för att ha gjort oväntade anfall enligt Tsunzis skrifter. "När man talar om trollen" har på kinesiska motsvarigheten "När man säger Cao Cao så kommer Cao Cao."
  • Under Shu levde premiärminister Zhun1ge2 Liang4, allmänt känd som Kinas mest intelligente man någonsin. "Ett något svårbevisat påstående", tillade våt föreläsare.
  • Buddhismen på frammarsch under denna period av splittring. Konfucianismen försvagad.
  • Positiva teknologiska framsteg: införandet av skottkärran, århundraden innan i Europa. Stenkol. Krut (för fyrverkerier).
  • Mongolerna ville gärna ha Chungnu som förfäder (eftersom dessa hade en starkare relation gentemot kineserna), men det är egentligen Xianbei. Jag har glömt vad som låg bakom denna kommentar i anteckningarna -- men det är jätte bra att gå igenom dem så här, för nu lär jag förmodligen ta reda på det.
  • Synkretism mellan daoism och buddhism. Svårt att skilja tempel åt ibland om man ej är insatt. Daoismen stärktes under den här perioden, kanske i nån form av dualism mot konfucianismen.
  • Kumārajīva 350-413. Översatte massor med buddhistiska texter till kinesiska.

Jäklar, vad man än skriver in på Wikipedia så finns det en artikel för det, känns det som. Och gör det inte det så står det i nån annan artikel. Skrämmande bra.

  • Turkiska befolkningen kommer ursprungligen från Asien. Första turkiska khanatet i Orkhon-dalen.
  • Mycket tack vare gravkonsten har vi en rätt god bild av det materiella läget under Han-dynastin.

Mer anteckningar...

Vi pratar om Södra och Norra dynastierna. Den här perioden i Kina styrdes mycket av något som kallas för "legalism", som jag vet ganska lite om. Tydligen hade legalismen dock en ganska negativ klang, vilket man elegant löste genom att inkorporera stora delar av den i konfucianismen och kalla resultatet för konfucianism istället.

Sui2-dynastin föll på grund av ett misslyckat och mycket kostsamt krig mot Korea. D'oh!

Buddhismen kom dels norrifrån, och dels sjövägen till Kanton. Varje gång föreläsaren säger Kanton så tycker jag det låter precis som "Kantorn", en stadsdel här i Uppsala. Det blir himla konstigt ibland på grund av det.

Ok, buddhism: 

mahayana (jag orkar inte gå och hämta de där a-na med streck över)
 |
 +-- norra skolorna
 |     studier under lång tid leder till att man slutligen når insikten
 |
 +-- södra skolorna
       man kan nå insikten när som helst, utan förberedande studier

6e patriarken Hui4neng2 jobbade som vedförsäljare på en marknad och hörde en kund recitera diamantsutran, varpå han insåg hur allt hängde ihop. (Alltså klassisk "södra skolorna"-tänk där.) Han gick då till 5e p. som dissade honom totalt och 6e fick grovjobba istället. Men till slut så insåg 5e att 6e faktiskt var 1337, så då fick han jobbet som patriark.

"Zen" på japanska heter "chan2" på kinesiska.

  • Vi fortsätter. Nestorius, 382-451, menade att även om Kristus var sann människa och sann Gud, så var detta inte två sidor av samma mynt, utan två helt väsensskilda egenskaper.

Det låter kanske inte så allvarligt, men på grund av detta fick hans anhängare fly, för att de inte skulle bli dödade för heresi.

  • Sedan har jag bara skrivit "Pankreismen från Persien", och här sviker både Wikipedia och Google. (Borde kanske kolla det i kursboken istället.) Skulle kunna vara samma sak som Zoroastrianism, dock. Jag återkommer till detta när andan faller på.
  • Vi är framme vid 650-talet. Jag har skrivit "Srongtsan Gaupo" i anteckningarna, och Wikipedia gräver fram det här:

Tydligen en snubbe som enligt utsago ska ha fört buddhismen till Tibet. (Nåt att skriva i sitt CV, det. "Utförliga kunskaper i VB, .NET och Javascript. Förde buddhismen till Tibet.")

Där fanns redan något som hette bon-religionen, eller bön-religionen ([bönn]). Denna är föregångaren till dagens lamaism.

  • Nu kommer vi till en grej som jag tycker är intressant, eftersom jag har planer på att bosätta mig där i framtiden. 
http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_Tibet (]):
] The Chinese princess Wencheng (Tibetan Mung-chang Kung-co) departed
] China in 640 to marry Songtsän Gampo, she arrived a year later. Peace
] between China and Tibet prevailed for the remainder of Songtsän Gampo's
] reign.
  • Den här prinsessan är alltså grund till tvisten om Tibet som separat land, på grund av Kinas tradition att gifta in sig i områden de vill annektera. Prinsessan Weicheng förde med sig den första Buddhabilden till Lhasa. Där står den fortfarande. Coolt.
  • Under Tang utvecklades konsten mycket. Naturligtvis en ekonomisk konsekvens — det fanns en stor välutbildad klass som skrev och målade för att hålla sig sysselsatta, eftersom det inte fanns statliga jobb till dem alla.
  • Vi har rimlexikon från Tang-dynastin bevarade. Dessa är intressanta eftersom de ger en fingervisning om hur uttalet av tecken var på den tiden. (Det var rätt annorlunda.) Rimkunskap ingick i examina — inte så konstigt, om man nu har utvecklat ett system där det inte syns på tecknet hur det ska uttalas. Lite som att ett förhör på franska testar en på att man kan genus på orden.

Mao använde Tang-dynastins rimlexikon när han skrev sina dikter. Men han hade förbjudit alla andra i Kina att använda dem.

Rimlexikonen var uppbyggda så här: 

             +---+
             |   |
+---+        |   | börjar som det här ordet
|   |        +---+
|   | det här ordet
+---+        +---+
             |   |
             |   | slutar som det här ordet
             +---+
  • De klassiska tonerna var annorlunda också. Deras fjärdeton har ingen motsvarighet i modern kinesiska, och den moderna kinesiskans första- och andraton var en enda ton på den tiden. 
+---+ +---+ +---+ +---+
| 1 | | 2 | | 3 | | 4 | klassiska toner
+---+ +---+ +---+ +---+
|   \\     \\     \\\n |    \\     \\     \\\n v     v     v     v
+---+ +---+ +---+ +---+
| 1 | | 2 | | 3 | | 4 | moderna toner
+---+ +---+ +---+ +---+
  • Xuanzang, 602-664 har inget familjenamn. Det är en buddhistisk princip att ge upp sitt namn när man går i kloster. Han gjorde i alla fall en resa till Indien i syfte att göra bra översättningar av de buddhistiska skrifterna. Han skrev en reseberättelse, "Anteckningar från de västra områdena", xin1yu4yi4.

Resorna mellan oaserna i öknen var mycket ansträngande... det var inte vanligt att samma person företog mer än en sådan resa, vanligtvis lekte man stafett istället. Men det gick ju inte i det här fallet. Xuanzang vilade istället några månader i varje oas.

Det finns en modern tolkning av boken, som heter "Färden till väster" på svenska. Det är Göran Malmqvist som har gjort översättningen. Den innehåller lite roliga mytiska element också som Kung Markatta och Benrangelspöket.

  • shi1-poesin: Fem tecken per rad, fyra rader. Joakim läser några exempel för oss. Man får intrycket att de har rimmat en gång i tiden. I alla händelser är de fortfarande rörande och vackra, på ett väldigt jordnära och naturlyriskt sätt. Det var nån dikt om en man i regnrock som satt ute i en båt, tror jag.

Det finns även en avvikande form med sju tecken per rad.

Jag fick ned en hel dikt i hastig översättning. Den gick så här:

vårslummer inte känna gryningen
plats plats nära kvittrande fåglar
natten kom, inte känna ljud
blommor föll, vem vet hur många? 
wikipedia:Shi_(poetry)
  • Det finns en bok som heter Tang2shi1 300 shou3: "300 Tangdikter". 
http://www.columbia.edu/cu/ealac/tangpoetry/
  • Se även Göran Malmqvists "Det förtätade ögonblicket". Den inleds med en analys av Tang-dikternas struktur.
  • Tang anses vara den kinesiska poesins blomstringspunkt. Melankolisk, och handlar om avsked. Statstjänstemän flyttades runt mycket under denna period så att de inte skulle få emotionella band till någon enskild provins. Detta ledde naturligt till många avsked, och många avskedsdikter. 
Poeter
 |
 +-- Li Bai (Li Po)
 +-- Bai Juyi
 +-- Wang Wei
  • 690-705 Interregnum! "Wohoo, kom igen, folk, flytta sakerna hit bort. Nu har vi interregnum. Häpp, häpp! Wohoo, nej nu är interregnumet slut. Flytta tillbaka grejerna." Den enda perioden då en kvinnlig kejsare har regerat. Wu Zetian hette hon. Hon instiftade en dynasti vid namn Zhou, som sedan retroaktivt definierades som icke-existerande och som en vanlig del av Tang.
  • Tillbakagången för Tang berodde återigen på problem med de nordliga folken. Vi snackar Kharbalgasan, det ujguriska khanatet och Orkhan-dalen. (Alla förekomster av "kh" i samband med dessa uttalas förresten som tyskans "ch". Det är förknippat med en underlig känsla av lycka att säga "Kharbalgasan" på detta sätt, eller höra föreläsaren säga det — han säger det som om han har varit mycket i området.)

Ujgurerna är det enda folk som någonsin har haft menekeismen som statsreligion -- vilket inte vore så anmärkningsvärt om det inte var en religion som anmodade vegetarianism och de var ett jägarfolk.

Åtgärd för att slå ned upproret: man anlitade ujgurerna (d'oh!) för att slåss tillbaka mot upprorsmakarna, vilket lyckades, men sedan valde ujgurerna att stanna i huvudstaden Chang'an. Efter detta envisades även ujgurerna hela tiden med att få militära uppdrag borta i väster, och kunde i samband med det plocka åt sig många av förtjänsterna från Rabarbervägen. Åh, de där ujgurerna alltså!

  • Legotrupper och kloster gjorde anspråk på mycket resurser fram på 800-talet. Donationer från religiösa människor till klostren var vanliga. Den ekonomiska makten gestaltade sig ofta i politisk makt.
  • Detta ledde till att Wuzong 845-46 stängde alla kloster, tog alla deras ihopsamlade världsliga bohag, tvångssekulariserade alla munkar och nunnor genom att (det här gillar jag) tvinga dem att gifta sig med varandra.
  • Detta var en kort tid av förföljelse med stora konsekvenser för buddhismens utveckling. Endast två skolor återstod efteråt: Chan1 (Zen) och Jing4tu3.
  • Det fanns en fascination för centralasien under Tang1. Figuriner av kameler och kamelskötare är vanliga från den tiden.
  • En plötslig modesvängning avspeglas i figurinerna av kvinnor i gravar. Smala kvinnor ena stunden och sedan plötsligt inte alls smala kvinnor. Brytningen är väldigt tydlig över hela Kina, och man kan nästan spåra hur den spreds också. Denna detalj är viktig för historiker.
  • "The 7th to the 8th century was generally considered the zenith point of the Tang dynasty, and arguably the whole Chinese civilization" enligt Wikipedia.

Ett karakteristiskt svaghetstecken som föranledde Tang-dynastins fall var dock förbudet av buddhismen.

  • Efter Tang rådde en period som brukar kallas "De fem dynastierna och de tio rikenas period". Hade jag haft mer att säga om denna period så hade jag kanske använt förkortningen D5R10, som ser avlägset Star Wars-aktig ut -- men det har jag inte, så det ska jag inte.
  • Song-dynastin, då: Första kejsaren var Zhao4 Kaun1gyin. Han ser bekant ut. 
Song
 |
 +-- Norra Song
 |     (960-1127)
 |     Huvudstad: Kaifeng
 |
 +-- Södra Song
       (1127-1279)
       Huvudstad: Hangzhou

I norr bodde på den tiden mongoler och kitaner.

  • Första civilisationen med papperspengar. Wohoo! Hör jag någon säga det magiska ordet?

Just det. Problem med inflation, tack. Och med parallella valutor.

Senare dynastier återgick därför till kopparmynt och silvertackor.

  • Rörliga typer. Coolt. Också långt för alla andra civilisationer. I samband med detta utvecklades examinationssystemet mycket, med påföljd att många högutbildade inte fick jobb, vilket i och för sig var bra för den kulturella framväxten.
  • Wang Anshi. Tog pengar från de rika. Gjorde sig många fiender.
  • Ris blev populärt vid den här tiden. Innan dess var det mer hirs man hade odlat. Wikipedia säger dock att ris har odlats i Kina i 7000 år.
  • Samtida med Song var Liao, Xixie och Jin. I Xixie fanns (liksom bland kitanerna) många buddhister, och de tryckte många buddhistiska sutror på ett språk som de hade gjort, inspirerade av kineserna. 
Song     960 - - - - - - - - - - - - 1279
Liao   916 - - - - - - 1125
Xixie      1038 - - - - - - - 1227
Jin                   1115 - - - 1234

Song hade problem med Liao, och slöt ett krigsavtal med Jin. Men Jin tog inte bara Liao, utan även delar av Song. (Börjar det här låta bekant?) Man fick därför flytta huvudstaden söderut; därav Södra Song.

  • Viktig filosof: Zhu Xi, 1130-1200. Neokonfucian. Det fanns generellt en aversion mot buddhismen eftersom de fientliga grannländerna var buddhistiskt lagda. Men konfucianismen var inte en värdig konkurrent, eftersom den inte hade någon egentlig metafysik -- "Om andar talade Mästaren icke" står det visst i analekterna -- och den hade därför svårt att vinna fäste hos det vanliga folket som ville veta hur man botar sjuka och driver ut andar. Zhu Xi utvecklade neokonfucianismen för detta.
qi4
det världsliga, fysiska
li3
de styrande principerna

Låter lite som platonism om du frågar mig.

  • Nu kommer en viktig snubbe. Han föddes 1162 i Mongoliet och hette från början Temüüjin eller något. Alla som byter namn och får sitt namnbyte nedtecknat i historien är åtminstone hyfsat viktiga, men den här killen gick längre än de flesta. Han slog ihjäl sin halvbror som hade stulit en fisk. Han ingick en mängd intrikata allianser. Drevs söderut -- mina anteckningar är lite kortfattade, jag hann inte skriva allt vad föreläsaren sade. Deklarerades till slut som arvtagare till en av hövdingarna som hade adopterat honom.

Så gick han så småningom från att vara hövding till att rätt och slätt bli Khan. Detta avgjordes 1206 på ett stormöte av det slag som kallades för "khuriltai".

De kallade honom nu för Chingis qaγan, eller Djingis Khan. Djingis Khan hade många nya idéer om hur en armé skulle skötas.

  • Till att börja med bröt han upp klanband och släktband, och inrättade istället arméenheter om 100 man vardera. Skapade på så sätt en starkare armé.
  • Psykologisk krigföring: han lät jämna med marken städer som inte

ville ge sig inför honom. Devisen var att man skulle kunna rida genom den förstörda staden om natten utan att hästen snubblade. Menat att sända signaler till andra städer så att dessa skulle ge sig utan strid. Det funkade.

  • I Turfan utvecklade ujgurerna det första effektiva postväsendet. Det är först under de senaste 50 åren som man har kommit upp i samma hastigheter som de hade då. Post mellan mongolerna och europeiska Ryssland, t.ex. 
wikipedia:Mail#China
  • Man vet inte hur Djingis Khan dog. Känns som en rätt viktig detalj att minnas, men ibland är historia fläckvis bortsuddad. Det har skapats en falsk grav där man hävdar att hans ande är begravd. Graven med hans kropp är förmodligen belägen i inte Mongoliet, men man vet inte riktigt var. Det sägs att det kan vara en stor grav, som alla som hjälpte till att bygga blev avrättade. (Det är något väldigt underligt med den sista underordnade satsen där. Jag kan inte sätta fingret på vad. Det känns bara som att den gör väldigt mycket. Men jag tror inte att den är grammatiskt felaktig.) Dessutom har folket i inre mongoliet inte så stor lust att gå och gräva efter Djingis Khans grav, då den allmänna uppfattningen är att han är en respektabel tidigare krigsherre som borde få vara död ifred.
  • Djingis Khan hade söner, som efterträdde honom och fortsatte erövringarna. Man erövrade bland annat Bhagdad 1258, och för att visa att man verkligen hade vunnit beordrade Chagatai (Djingis andra son) sina män att rulla in kalifen av Bhagdad i en matta, varpå hela armen red med sina hästar över mattan.
  • Man erövrade Ryssland och lyckades hålla det under ett bra tag, vilket i rysk historia kallas för "Det mongoliska oket".
  • Längst ned på sidan står det "Kublai Khans kusiner hade blivit muslimer :)" vilket jag minns att föreläsaren sade (modulo smileyn), men inte varför. Dessutom har jag lagt till "1271-1368 Yuan2 'Mongoldynastin'" under det, och "Ming-vederg. Brände ned" snett vid sidan om. Det blir mycket att nysta ut när jag väl kommer så långt, och allt helst innan elfte november, då jag har tenta i realia.


Ok, vi var framme vi mongolerna och de hade intagit Kina. Mongoliska sommarhuvudstaden, Xanadu eller Shangdu. Vet inte riktigt vad den hade för roll, måste läsa på.

Fler otydliga referenser: se4mu4ren2 -- om jag minns rätt (men jag har inte skrivit något om det) var dessa utländska rådgivare som mongolerna använde sig av då dessa visade sig mer tillförlitliga än landsmän som hade en massa relationer till folk och tjafs.

Här kommer Marco Polo in. Om jag förstår det hela rätt så blev han behandlad som en se4mu4ren2 -- kan det stämma?

"When Marco Polo arrived at Kublai Khan's court he became a favorite of the Khan and was employed for 17 years and was sent on voyages and was given permission to trade freely throughout China"

Japp, verkar stämma.

  • Röda turbanernas sällskap och Vita lotussällskapet. Buddhistiska sekter, som även tycks ha kopplingar till dagens Falungong-kontroverser. Intressant. Dessa gav sedermera upphov både till ett uppror och till triadsystemet, den kinesiska maffian.
  • En snubbe som hette Zhu Yanzhang: föräldrarna sålde hans syskon. Han gick i kloster och lärde sig saker. Gick med i ett av upprorsbanden. Arbetade sig uppåt i hierarkierna och tog över. Anföll mongolerna.

Mongolerna gav sig inte, utan red bara hem. (Jäklar, det måste ha varit _så_ retsamt vid tillfället ifråga. "Huh? Någon anfaller oss? Tja, vi ger väl oss av då... Va? Nej, det gjorde inte det minsta ont. Säg till när ni menar allvar.") Senare attacker skedde dock mot Karakorum, mongolernas administrativa centrum.

  • Zhu Yanzhang, segrande, drog igång Ming-perioden, 1368-1644, känd för sina utsökta vaser. Huvudstaden låg i Nanking.
  • Kejsaren hade dåligt förtroende för sina ämbetsmän, och ett veritabelt terrorvälde rådde. Många i de utbildade klasserna strök med. Kineserna i historien tycks ha en underlig förkärlek för att ha ihjäl just de utbildade klasserna. Inte bra.
  • Kollektiv bestraffning. Ett straff drabbade inte bara den individ som begått brottet -- utan även familj och släkt. Detta krävde givetvis en stor administrativ apparat för att hålla reda på vem som var släkt med vem.
  • Alla handelsvägar och grejer försvann i och med att Mingdynastin utropades. Man förlorade även Tibet här.
  • Lokal administration och väldigt låga skatter. (För att förhindra mygel uppe i de administrativa lagren, som skulle ha varit möjligt med högre skatter.)
  • Tuntian-systemet: jordbrukande soldater. Systemet som var avsett att motverka korruption på administrationsnivå, ledde istället till korruption på lokal nivå.
  • Tryckte upp massor med sedlar. (Let's hear it!) Inflation. D'oh! Kopparmynt — men dem fanns det istället inte tillräckligt många av, vilket ledde till massor med falskmynteri -- vilket ledde till inflation. D'oh! Silver blev allt mer det rådande defacto-systemet. Så till den grad att Ming-dynastin blev beroende av silvertillgångar i andra länder, vilket ledde till problem eftersom handelsvägarna var ansträngda.
  • Taizu efterträddes av sin sonson enligt successionsreglerna, men dennes farbror tog så småningom över. Låter som något som kan ha gått mindre än fredligt till, men jag vet inte. Farbrodern lät flytta huvudstaden från Nanking till Peking. Khanbeliq hade utplånats helt av anfallarna, så man lät bygga en ny stad. Det är under denna uppbyggnad som Den Förbjudna Staden och en mur runt Peking tillkommer.
  • Kinesiska muren hade förfallit under en lång tid. Mongolerna brydde sig ju inte så mycket om den. Först under Ming började den byggas upp igen.
  • Zheng He. 1405-1433 genomförde han en mängd stora sjöexpeditioner, men inte i syfte att erövra andra länder, utan mer som en form av alliansbyggande med grannländerna.

Otroligt, man skriver ett kinesiskt namn på Wikipedia och så kommer man till rätt person. Jag hade förväntat mig att överlappet mellan olika personers namn skulle vara rätt så stort, med det lilla antalet möjliga stavelser och de korta namnen. Men icke.

  • Timur Lenk, härskare i Samarkan som byggde på det mongoliska arvet. Byggde upp Samarkand i den form det är nu. På grund av detta har han också fått äran att få en artikel med ett väldigt kort namn på Wikipedia.

Han hävdade att han var släkt med Djingis Khan, vilket han kanske var också. Vid den tiden var det inte särskilt svårt att vara släkt med Djingis Khan. Man har hittat en speciell "Djingis Khan-gen" i Asien som många har. (Som biolog ställer jag mig högst tveksam till den bokstavliga sanningen hos det uttalandet.) Han (Timur) planerade att anfalla Kina, vilket kanske var en stor anledning till att de där sjöexpeditionerna företogs.

  • När sjöexpeditionerna upphörde så förbjöds sådan aktivitet helt och hållet. Arkiven brändes, vilket är tråkigt för då vet man inte riktigt varför expeditionen förbjöds.
  • Japan slutade att leverera silver.
  • Så kallade tributstater utbytte gåvor med hovet -- men det var i själva verket hovet som mutade tributstaterna att ställa sig under det.
  • Man försökte införa centralstyre i en hel del stater, men det mötte bara uppror hela tiden vart tionde decennium ungefär. (Ska det vara "vart tionde decennium"? Måste kolla upp. Låter lite som en ofrivillig tautologi.)
  • Eunuckernas roll -- tanken var alltså att de inte skulle börja manipulera systemet för att säkerställa positionen åt sin son. Från början hade de en begränsad roll, men denna ökade och var mot slutet av dynastin dominerande. De lärde sig att utnyttja sin maktposition.
  • Tibet började under Ming att utöva självstyre.
  • 1578 -- abbotten begav sig till Altan Khan och blev där utsedd till "Lika vis som havet", eller "Dalai Lama" på det lokala språket. Denne tyckte att det var en för stor ära att vara den förste Dalai-Laman, så han utsåg istället posthumt sin lärares lärare till den första Dalai Lama, varpå han själv blev den tredje.
  • Lamaskapet möjliggjorde åter centralstyre i Tibet, och de och Mongoliet stärkte sin position gentemot Mingdynastin.
  • Wang Yangming, 1472-1529, viktig Mingfilosof som etablerade en nya tolkning av konfucianismen.
  • Boktryckarkonsten gjorde stora framsteg under Ming, och det blev väldigt billigt att trycka böcker. Detta konstaterade jesuiterna som kom dit vid den tiden. Ur kinesisk synpunkt var jesuiterna mindre viktiga som missionärer än som astronomer ("Nejnej, kom in, kom in, det går bra. Kan du stå här en stund med kikaren medan jag sätter på te?"), då de hade bra kunskaper och utrustning för detta ("Hursa? Jesus? Ja, ja. Fortsätt bara att observera himlarna medan jag dukar fram här. Vad skulle du säga om att få ett alldeles eget observatorium med en tryckpress i källaren? Hmm, hmm?")

Den senare handlar till exempel om hur man stryper en tiger när man vaknar upp på fyllan i en skog. Eller hur man spöar upp folk med 200kg tunga järnrör efter att ha druckit 50 liter sprit. Det finns folk som misstänker att boken innehåller överdrifter på sina ställen.

Wikipedia upplyser mig om att dessa två verk är de två första av de fyra stora talspråksromanerna i Kina.

De andra två är "Romanser från de tre rikena" och "Drömmen om den röda kammaren".

  • Det finns en femte, en väldigt sexuellt explicit roman som länge har ansetts som inte riktigt fin litteratur, men som väldigt många har läst. Än idag är den bannlyst i Folkrepubliken, om jag förstod det hela rätt. Den står på min läslista nu.

Bra serie baserad på boken

  • Porslinstillverkning uppmanades vi läsa om själva. Det står "Jingdezhen" i anteckningarna, det är visst nån porslinshuvudstad eller nåt.
  • Men, som sagt, det blev allt större problem med valutan och skattesystemet. Illegal lokal skatteindrivning var vanlig, och eunuckerna och de övriga styrande brydde sig inte så mycket om lokala problem.
  • Jurchen-folket uppe i norr, som hade besegrats tidigare av mongolerna, skapade den senare Jin1-dynastin. Namnet "jurchen" förbjöds och alla skulle nu heta manchu istället. Jahapp.
  • Sedermera anlades en huvudstad, Mukden, nuvarande Shanyang. Man provade banér-systemet, som till viss del påminde om mongolernas administrativa system, vilket gjorde att saker låg i administrerbara enheter. Systemet används fortfarande i inte Mongoliet.
  • Uppror på grund av skattetrycket i landet, och allmän nöd och misär förvärrades på grund av upproret. Man styrde upproret mot Peking, och kejsaren visste inte vad han skulle göra. Så han begick det klassiska misstaget -- bjöd in barbarer. D'oh! Dessa tog genast över landet och kejsaren hängde sig.

Hur svårt kan det vara. Bjud inte in barbarer. Har jag ju sagt.

Retrieved from "http://www.masak.org/carl/w/index.php/Kinesiska_A:Realia"